Julen är här och med det en dörr till hopp och återhämtning

18 December 2019

Ett barn är född! – Glädje. Nyfikenhet. Kärlek. Hopp. Oro. Rädsla. Tro. Det är många av våra mänskliga grundkänslor som kommer igång av en sådan nyhet. En bebis – en oskyldig liten krabat som ska vinna världen. Vad ska det bli av dig?

Han vände sitt ansikte till dig och ger dig frid. Det är inte bara ett stråk ur den urgamla välsignelser människor världen över säger till varandra. Det är också en beskrivning, tänker jag, om hur det är att titta in i ett barns ansikte – som vänder sitt ansikte till dig och ger dig frid. Ett litet barn som har glädje, nyfikenhet, hopp och tro. Ett litet ansikte som är beredd att förlåta allt. Är det detta som menas med människan som Guds avbild – förmågan till ett ansikte som ger frid? Att det ärligaste och sannaste vi är går att skåda i ett sådant uttryck?

Jag är inte bara ledare och chef till vardags. Jag är ju också teolog. I dessa tider av samhällsutveckling där många undrar vart vi är på väg och i tider av sökande efter hälsa relaterat till jobbet, så är jag tacksam för det. I min vardag reflekterar jag ofta över meningen med livet, och gärna tillsammans med andra. Det är min livsnerv. Jag önskar vi var fler som gjorde det. Jag önskar att det var mer norm än undantag i vardagen. Ska det bli vårt nyårslöfte kanske?

Men så här om julen, så öppnas reflektionens dörr på glänt, och vi alla får en möjlighet att helt naturligt fundera på allt detta. Julens bilder kan man knappast värja sig emot. Oavsett religiös orientering eller icke-orientering, vana vid de stora orden eller spiritualitet i vardagen så finns den där: julen. Ljusen glittrar och väntans tid som får oss obönhörligen att tända ett hopp i bröstet. Om en bättre värld. Om uppgiften som människa. Om att älska och ta hand om det lilla och oskyldiga. Det lilla ansiktet vi alla bär inom oss som lyser som solen. Som ger frid. Du är okey. Du är bra. Du är värdefull – oavsett vad du gör och vem du är. Det är hoppet om ett liv utan prestation och utan krav på yttre mening och fulländning. Det är hoppet om ett liv som kommer från viljan att skapa en bättre värld bara genom att vara den bästa versionen av oss själva, nämligen hela som människor.

Jag vet att du som läser detta, inte med självklarhet är troende så som jag. Men jag tror att det existentiella och spirituella språket och talet om mening ändå kan tilltala dig, om än med dina egna ord. Oavsett din tro, oavsett vad du anser om min, så kan vi förenas i den mänskliga längtan att vara älskad och att bli mottagen som ett nyfött barn. Efterlängtad och värdefull. Det är det som julen handlar om. Att möta varandra med kärlek, glädje, nyfikenhet och respekt.

Jag önskar dig en riktigt återhämtande jul!

Vila i kärleken

Louise