Fantasi, en saknad mor och det moderna ledarskapet

30 October 2019

En arla morgon i början av oktober så hittade jag inte mina hörlurarna, som annars hade fått mig att lyssna till en i raden av kriminalnoveller. Istället finner mig snart i ett tillstånd jag inte förutsåg när klockan ringde 0510. Vansinnig tid att gå upp på, men jag har inlett en ny vana. Jag tränar crossfit innan jobbet.

Eftersom hörlurarna hade konstaterats ligga någonstans, som inte var lättfunnet i ett mörkt och sovande hus, så tassade jag iväg utan dem. Efter en stunds traskande i mörkret lägger jag märke till stillheten. Det är tack vare den ovanliga tystnaden i mina öron. Jag märker hur förorten där jag bor ännu inte vaknat. Känner de stilla träden som hänger över vägarna nära varandra. Jag hör min andning som ökar i asfalterade backar, mina steg som låter annorlunda mot gruset i den lilla parken. Snart ändras mitt fokus från det yttre till det inre. 

Tillståndet som kommer, är så vardaglig och enkel, men det fångar mig fullständigt. Det är escapism och dagdrömmarnas magi. Det är fantasiens teaterscen där jag är publik och ensemble. Jag förs dit på grund av ett av de där vackra träden som hänger över gatan och tystnaden i öronen. 

Det är en stor ek vars grenar hänger över en gatlampa. Löven som just nu är i alla nyanser av gult de lyser i gyllene toner i mörkret genom skenet från lyktan. Det är som en saga. Mina tankar börjar vandra. Hade det varit Astrid Lindgren hade ett samtal med evigheten ägt rum här. I en annan berättelse, min egen, blir jag påmind om skönheten och skörheten. Hösten är här och med den kommer minnen om personlig sorg och allas vår förgänglighet. 

En förlorad bli levande en stund

Hösten har blivit mytisk för mig. De minnen jag besöker är starka. Min mamma dog den 6 oktober 2005. Det var oändligt sorgligt och livet ändrade färger i och med hennes död. Mitt liv med mamma i min fantasi började. Det är så hon bor kvar. Idag är det nästan på dagen 14 år sedan. Hon lever med mig i vardag, i familjeliv, på jobbet. Hon lever i sin likhet i mig. Jag lever mig in i mitt liv från ett annat perspektiv i dessa samtal med mamma. Jag låter hennes fötter vandra en stund i mitt liv, jag lyssnar och får syn på annat än det vanliga. 

Det är detta som gjort sig påmind där i den ljumma oktobermorgonen under det gyllene trädet. Fantasin händer, en parallell verklighet besöks. Tack vare tystnaden börjar min tanke jobba. Jag mentaliserar, fantiserar och möter mig själv och många av de jag har eller har haft nära. Från trädet till pendeltåget är jag någon annanstans. 

Det är starkt med kreativitet, fantasi och alternativa verkligheter. Det är också en ovärderlig del av det moderna ledarskapet. 

Fantasti som superkraft i det moderna ledarskapet

Att leda i förändring behöver vår fantasti och vår förmåga att leva oss in och känna, tänka, handla i en värld som inte finns i fysisk form. Vi behöver föreställa oss. Pröva scenarier och tänka på nyttor längre fram. Det här är vår superkraft som människa och det som gör oss unika i bör utvecklingskraft som art på denna jord. 

Det där med förmåga till fantasi är olika. Omgivning, incitament, personlighet och grad av lättsamhet påverkar. En bekymrad person fantiserar inte i lika stor utsträckning som den som känner sig trygg och tillfreds. Därför hänger möjligheten till reflektion och kreativt skapande ihop med arbetskultur och trygghet på jobbet. Att få lov att vara som man är och kunna visa upp det man tänker och kreerar. För att göra det måste man känna sig psykologiskt säker. Det byggs också av ledarskap och attityder oss jobbarkompisar emellan. 

Hitta tillfällen att träna 

Jag har själv en rik fantasi, som är tränad sedan barnsben. Min barndom möjliggjorde mycket av det. Jag övar också medvetet min empati så ofta jag kan som ett sätt att också hålla mitt självledarskap vältränat. Här använder jag den här förmågan som jag fått med mig och som jag tränat upp. Det är ett sätt att värnar kreativitet, värderingar och arbetskultur. 

Att kunna föreställa sig är en enorm tillgång för att kunna lyssna, kunna vara tillsammans med andra, ha ett hållbart ledarskap och få gjort rätt saker, i rätt tid och i rätt ordning. Tillsammansskapet förutsätter förmåga till empati och fantasi.

Sammanfattningsvis vill jag understryka vikten av att värdera upp möjligheten till promenad i tystnad eller att en stund i ensamhet låta tankar vandra iväg och visa dig riktning. Vad händer när du följer tanken hela vägen ut? 

Skapa dig en god vana av att möta dina inre känslor och minnen. Återbesök med fantasins hjälp händelser och utforska själv eller tillsammans med andra. Läs skönlitterärt eller lyssna på musik. Vidga vyerna och lev ut din mänskliga superkraft. Den kommer vara till stor nytta i en tid av förändrade arbetssätt och i en tid där empati kommer att värderas mycket högt. Det är inte bara träning av den fysiska kroppen som är en riktigt god vana.

Pax/Louise

Louise är gästbloggare hos Women for Leaders där hon skriver om praktiskt ledarskap i en tid av stora förändringar. Hon också varit deltagare i Women for Leaders Premium Leadership Program samt varit gäst i Karriärpodden. Till vardags är Louise chef för digital samverkan och förnyelse på SKL. Hon är utbildad teolog och har lång erfarenhet av att leda organisationer och människor i förändring. Hon har i sin karriär lett allt från ideella organisationer till statliga förvaltningar bland annat tidigare varit chef för digital verksamhetsutveckling och förvaltning på Stockholm stad.