Om citroner och kvinnor som går före och gör lemonad

17 October 2019

– Om livet ger dig sura citroner, se till att göra dig en härlig lemonad! Är det någon som funderat över det talesättet någon gång och som fått till den där söta saften av det där sura? Ibland är det tungt att vara människa, så är det ju. Ibland är det hårt att vara kvinna och surfa mellan de krav och normer som likt en slalombana tvingar oss att parera och pressa för att inte åka ut ur banan. En bana som ibland är hårresande isig och brant och stundtals kräver att du ska vara så till den milda grad vältränad för att klara av den att bara den mest vältränade av oss får möjligheten att pröva sin kapacitet. 

För visst är det fortsatt galet att så få av oss kvinnor är en del av etablissemanget som leder den här världen?

En av de kvinnor som gått före och som alldeles nyss gick här bredvid oss, det var Sara Danius. En kvinna som trotsade det där med normen och var så fantastiskt mänsklig i sin kvinnlighet. Som ställde sig främst och högburet och gjorde det som är rätt. För det fick hon känna på hur isen byggde i sluttningarna och hur det blev omöjligt för henne att hålla sig kvar i en sits i en institution som inte ville ha sanningens ljus eller rättfärdighetens dom över sig. För många blev hon i den gärningen vår ständiga sekreterare, med eller utan akademi.

Sara pressade kanske inte citronerna till en god lemonad just då, för sin egen skull. Men saften kan njutas av oss i efterhand. Det finns en signal i knytblusen som vi vet vad den betyder. Det finns kraft i att ha det fördjävligt och att då inte stå kvar. Och kanske framför allt – att inte stå ensam. Men ensam förblir man om bladet inte lyfts från munnen. Sara visade oss kraften i sanning och i att stå upp för jämlikhet och det som är människovärdigt.

En annan kvinnlig förebild är Queen B som för ett par år sedan släppte ett album som kom att revolutionera många kvinnors liv. Unga kvinnors liv framför allt. Hemma i mitt hem fanns en tonåring som grät av lycka, och säkert i hem i er närhet också. Hon lyckades skapa en befrielsekultur som har sina rötter i andra liknande rörelser. Beyonce Knowls är mer än en popartist. Hon är en influenser som bevisar att den feministiska eran är nu. 

Albumet Lemonade är audiovisuellt och är i den meningen också pionjärt. För många har det beskrivits som århundradets musikkreation och inte minst för att det var under skinnet på den sårbara och sårade, starka och svaga, kärlekstörstande och vreda kvinnan (och mannen). Ett album där hon är huvudpersonen och allt är tillåtet. Som bryter mot strukturer och samtidigt visar dem. Beyonce själv beskriver albumet som varje kvinnas resa av självkännedom och läkande. 

Hennes gåva till många unga och gamla idag är att våga vara som man är och ta platsen. Både vara ett exempel på kvinnlighet och ett exempel på självständighet. Det är inte motsatser. Det är att vara människa. Min dotter predikar det ofta, hur denna typ av kvinnliga förebilder gör ner sådant som annars varit nedlåtande, genom att äga uttrycket istället. Bow down, som Beyoncé själv skulle sagt. Bow down bitches.

Ibland får exempel som Sara och Beyoncé utstå kritik, för att inte vara norm. För att inte varit kvinnor nog. För att inte vara trovärdiga nog. Så är det även med Greta Thunberg. 

Endast 16 år gammal, som en modern Jeanne d’Arc med höjd näve för vår förlorade framtid, så kräver hon svar och förändring. Hon gör det bortom normativet om hur man ska vara och vem man ska vara. Hon gör det med kraften hos den människa som bryr sig. Även hon blir ett bevis på att jämlikhetens tid är här. Det är nog nu. Bow down.

För mig själv är mina sura citroner ofta de där stunderna när normen pressar på, när glastaken känns eller när jag inte känner mig fullt ut respekterad för vad jag kan, vill och förmår. När ojämlikheten kliar under skinnet eller när maktspel tar ut oss mot varann. Jag vill också säga att det är nog nu. Jag tänker följa dem som går på jorden med oss och de som gått före – vara modig, leva ut livet och se till att det som är surt strax blir sött eftersom jag själv kan pressa den saft som behövs till det livselixiret som ger oss hela makten, hela kraften och hela rätten till att vara människa på lika villkor.

Louise Callenberg

 

Louise är gästbloggare hos Women for Leaders där hon skriver om praktiskt ledarskap i en tid av stora förändringar. Hon också varit deltagare i Women for Leaders Premium Leadership Program samt varit gäst i Karriärpodden. Till vardags är Louise chef för digital samverkan och förnyelse på SKL. Hon är utbildad teolog och har lång erfarenhet av att leda organisationer och människor i förändring. Hon har i sin karriär lett allt från ideella organisationer till statliga förvaltningar bland annat tidigare varit chef för digital verksamhetsutveckling och förvaltning på Stockholm stad.