Blogginlägg

Julen är här och med det en dörr till hopp och återhämtning

Ett barn är född! – Glädje. Nyfikenhet. Kärlek. Hopp. Oro. Rädsla. Tro. Det är många av våra mänskliga grundkänslor som kommer igång av en sådan nyhet. En bebis – en oskyldig liten krabat som ska vinna världen. Vad ska det bli av dig?

Han vände sitt ansikte till dig och ger dig frid. Det är inte bara ett stråk ur den urgamla välsignelser människor världen över säger till varandra. Det är också en beskrivning, tänker jag, om hur det är att titta in i ett barns ansikte – som vänder sitt ansikte till dig och ger dig frid. Ett litet barn som har glädje, nyfikenhet, hopp och tro. Ett litet ansikte som är beredd att förlåta allt. Är det detta som menas med människan som Guds avbild – förmågan till ett ansikte som ger frid? Att det ärligaste och sannaste vi är går att skåda i ett sådant uttryck?

Jag är inte bara ledare och chef till vardags. Jag är ju också teolog. I dessa tider av samhällsutveckling där många undrar vart vi är på väg och i tider av sökande efter hälsa relaterat till jobbet, så är jag tacksam för det. I min vardag reflekterar jag ofta över meningen med livet, och gärna tillsammans med andra. Det är min livsnerv. Jag önskar vi var fler som gjorde det. Jag önskar att det var mer norm än undantag i vardagen. Ska det bli vårt nyårslöfte kanske?

Men så här om julen, så öppnas reflektionens dörr på glänt, och vi alla får en möjlighet att helt naturligt fundera på allt detta. Julens bilder kan man knappast värja sig emot. Oavsett religiös orientering eller icke-orientering, vana vid de stora orden eller spiritualitet i vardagen så finns den där: julen. Ljusen glittrar och väntans tid som får oss obönhörligen att tända ett hopp i bröstet. Om en bättre värld. Om uppgiften som människa. Om att älska och ta hand om det lilla och oskyldiga. Det lilla ansiktet vi alla bär inom oss som lyser som solen. Som ger frid. Du är okey. Du är bra. Du är värdefull – oavsett vad du gör och vem du är. Det är hoppet om ett liv utan prestation och utan krav på yttre mening och fulländning. Det är hoppet om ett liv som kommer från viljan att skapa en bättre värld bara genom att vara den bästa versionen av oss själva, nämligen hela som människor.

Jag vet att du som läser detta, inte med självklarhet är troende så som jag. Men jag tror att det existentiella och spirituella språket och talet om mening ändå kan tilltala dig, om än med dina egna ord. Oavsett din tro, oavsett vad du anser om min, så kan vi förenas i den mänskliga längtan att vara älskad och att bli mottagen som ett nyfött barn. Efterlängtad och värdefull. Det är det som julen handlar om. Att möta varandra med kärlek, glädje, nyfikenhet och respekt.

Jag önskar dig en riktigt återhämtande jul!

Vila i kärleken

Louise

Vem är en digital ledare?

Vem är en digital ledare? Eller en ledare som lyckas i en digital tid, en tid av komplexitet och av omställning. Jag tror att det är en ledare som har förmågor som ger förutsättningar för organisationer att ställa om och att tänka om. Lyhörd, nyfiken, trygg, strategisk, kommunikativ och vänlig. Det är några av de egenskaper man bör ha. Strategisk styrning, portföljhantering, beslutskraft, diplomati, dataanalys och kundcentrering är några andra förmågor som man behöver ha på sin hand.

Men först – vad menas egentligen med digitalt ledarskap? Och varför så mycket fokus på att kunna leda människor när det är uppenbart att det handlar om en teknisk revolution? 

MAXIMERA KOLLEKTIV INTELLIGENS

Digitalt ledarskap – eller ledarskap i en digital tid – handlar om att kunna maximera den kollektiva intelligensen och om att göra rätt sak, i rätt tid och ordning. Det är ett ledarskap som kräver fokus på vart vi ska och som möjliggör för människan att vara så kreativ och samverkande som möjligt. Effektmålen för den digitala utvecklingen handlar generaliserat om information över gränser för att skapa största möjliga nytta och förenkling för medborgare/kunder. För att lyckas med det behöver vi jobba med det mänskligaste vi har – våra egna organisationers och individers förmåga till omställning, innovationskultur och effekthemtagning. För det är våra egna stuprör och vanor över hur vi brukar göra saker som är en del av barriärerna för att ställa om i en digital tid. Det handlar ju om mindset. 

TEMPO OCH TAKT

Det handlar också om att kunna agera i en snabb och föränderlig värld, att ha andra tempon i verksamheten. Det är framför allt det sista som gör att vi behöver sätta ett särskilt epitet på just det här ledarskapet till skillnad från ”vanlig” verksamhetsutvecklande ledning. Man måste kunna leva med risk, driva mot vision snarare än kortsiktiga mål och man behöver vara en kulturbyggare av rang. Men det är inte bara tempo utan också takt. Vissa saker behöver på ett agilt sätt prövas snabbt och nära dem som ska använda våra produkter  andra saker kräver en mer mödosam förändring, och därmed ett annat tempo. Man behöver ha respekt för att lärande tar tid exempelvis och skapa utrymme för lunk och reflektion – trots att förändringstakten är hög. En digital ledare förmår att växla och leda i olika tempon, samtidigt. 

HÅLLBART OCH MÄNSKLIGT

Jag tror att framgångsrikt ledarskap i en digital tid fokuserar mycket på det där med att vara hel människa. En hel och jag vågar drista mig till: en kärleksfull människa. Det är ju något som är ganska långt ifrån de ettor och nollor som man tänker på när man nämner ord som ai, robotar och digitalisering. 

Men för att klara livet i en snabb och föränderlig tid, med datadriven utveckling och teknik som successivt kommer förändra hur vi ser på varandra, livet och samhällets funktioner – så behöver vi medmänsklighet. För att klara att leda i en digital tid behöver vi också något så mänskligt som engagemang och vilja. Det behöver lysa i ögonen och det behöver kännas i rummet att man vill framåt. Det är detta som kommer väl till nytta när motståndet kommer, för det är så klart att det gör. Vi är inte mer än människor och vi gillar det vi är vana vid, men kan tänka oss det som känns löftesrikt på andra sidan bäcken. 

VI SKAPAR NYA NORMER OCH VÄRDEN

Vi behöver det eftersom det är de stora frågorna vi snuddar vid i en tid av samhällsrevolutionerande händelser. För att vi behöver människans empatiska förmåga när vi bestämmer vad data ska bestämma för oss. För att vi behöver förstå att människosynen, den som regleras av det som man kallar ”normalt” förändras i takt med att vi får nya beteenden och åsikter. Det digitala påverkar mycket både åsikter och skapar beteenden vi förut inte visste att vi ville ha. Det kräver ett ansvarsfullt och reflekterande ledarskap för att leda i den här tiden. Ett ansvar för en framtid som ännu inte är här och ett deltagande i samtalet om det samhälle som vi vill ha. Som beslutsfattare går det inte att rycka på axlarna när grunderna för det vi idag känner förändras. Om du har ansvar för andra och för en teknisk utveckling – då är detta en punkt för dig. 

KOMMUNIKATION OCH RIKTNING

De sista förmågorna som jag vill lyfta fram vad gäller att vara en ledare som driver omställning med stöd av data och ny teknik: du behöver kunna kommunicera. Det är a och o i förändringsresan. Utan en riktning som är känd och ett ledarskap som inspirerar till följarskap, så blir det svårt att motivera medarbetarskapet till att dra en lans för visionen och börja förändringen. Om du dessutom i sitt kommunikativa ledarskap väver in vänlighet – så är du i mål. Keep kind and keep on adapting. 

VEM ÄR EN DIGITAL LEDARE?

Så vad behöver en digital ledare kunna, göra, tänka?

Lättaste sättet att svara på det är att gå tillbaka till egna erfarenheter. Gör det genom att fundera själv en stund på följande sätt: 

• Lista de projekt eller initiativ som du sett, varit en del av eller följt som du tycker har lyckats. Stort som smått. 
• Välj ut ett av de projekt som du tycker var lyckat. 
• Varför tycker du det var bra? Vilka framgångsfaktorer kan du lista? Skriv fem stycken. 
• Beskriv det ledarskap som projektet hade. Beskriv den kultur som ledarskapet formade. Beskriv egenskaper genom att göra en lista. Vilka av dessa tycker du är särskilt viktiga för att vara en ledare i en digital tid? Prioritera. 
• Vad utmärkte sig? Fanns det särskilda arbetssätt? Värderingar? Strategier? Mål? Människor? Något annat?

När du gjort detta så hittar du en beskrivning på ledarskap i en digital tid. Tycker du beskrivningen var bra och sa dig något särskilt – dela gärna insikten med oss andra. 

Vill du också vara en bra ledare i en digital omställning av en verksamhet. Utifrån ovan kan du göra din egen uppskattning på vad du själv behöver vässa av dina förmågor och egenskaper. Själv har jag under ett par års tid fokuserat på kommunikation och relationer – på alla möjliga sätt. 

//Louise

Louise Callenberg är gästbloggare hos Women for Leaders där hon skriver om praktiskt ledarskap i en tid av stora förändringar. Hon också varit deltagare i Women for Leaders Premium Leadership Program samt varit gäst i Karriärpodden. Till vardags är Louise chef för digital samverkan och förnyelse på SKL. Hon är utbildad teolog och har lång erfarenhet av att leda organisationer och människor i förändring. Hon har i sin karriär lett allt från ideella organisationer till statliga förvaltningar bland annat tidigare varit chef för digital verksamhetsutveckling och förvaltning på Stockholm stad.

Fantasi, en saknad mor och det moderna ledarskapet

En arla morgon i början av oktober så hittade jag inte mina hörlurarna, som annars hade fått mig att lyssna till en i raden av kriminalnoveller. Istället finner mig snart i ett tillstånd jag inte förutsåg när klockan ringde 0510. Vansinnig tid att gå upp på, men jag har inlett en ny vana. Jag tränar crossfit innan jobbet.

Eftersom hörlurarna hade konstaterats ligga någonstans, som inte var lättfunnet i ett mörkt och sovande hus, så tassade jag iväg utan dem. Efter en stunds traskande i mörkret lägger jag märke till stillheten. Det är tack vare den ovanliga tystnaden i mina öron. Jag märker hur förorten där jag bor ännu inte vaknat. Känner de stilla träden som hänger över vägarna nära varandra. Jag hör min andning som ökar i asfalterade backar, mina steg som låter annorlunda mot gruset i den lilla parken. Snart ändras mitt fokus från det yttre till det inre. 

Tillståndet som kommer, är så vardaglig och enkel, men det fångar mig fullständigt. Det är escapism och dagdrömmarnas magi. Det är fantasiens teaterscen där jag är publik och ensemble. Jag förs dit på grund av ett av de där vackra träden som hänger över gatan och tystnaden i öronen. 

Det är en stor ek vars grenar hänger över en gatlampa. Löven som just nu är i alla nyanser av gult de lyser i gyllene toner i mörkret genom skenet från lyktan. Det är som en saga. Mina tankar börjar vandra. Hade det varit Astrid Lindgren hade ett samtal med evigheten ägt rum här. I en annan berättelse, min egen, blir jag påmind om skönheten och skörheten. Hösten är här och med den kommer minnen om personlig sorg och allas vår förgänglighet. 

En förlorad bli levande en stund

Hösten har blivit mytisk för mig. De minnen jag besöker är starka. Min mamma dog den 6 oktober 2005. Det var oändligt sorgligt och livet ändrade färger i och med hennes död. Mitt liv med mamma i min fantasi började. Det är så hon bor kvar. Idag är det nästan på dagen 14 år sedan. Hon lever med mig i vardag, i familjeliv, på jobbet. Hon lever i sin likhet i mig. Jag lever mig in i mitt liv från ett annat perspektiv i dessa samtal med mamma. Jag låter hennes fötter vandra en stund i mitt liv, jag lyssnar och får syn på annat än det vanliga. 

Det är detta som gjort sig påmind där i den ljumma oktobermorgonen under det gyllene trädet. Fantasin händer, en parallell verklighet besöks. Tack vare tystnaden börjar min tanke jobba. Jag mentaliserar, fantiserar och möter mig själv och många av de jag har eller har haft nära. Från trädet till pendeltåget är jag någon annanstans. 

Det är starkt med kreativitet, fantasi och alternativa verkligheter. Det är också en ovärderlig del av det moderna ledarskapet. 

Fantasti som superkraft i det moderna ledarskapet

Att leda i förändring behöver vår fantasti och vår förmåga att leva oss in och känna, tänka, handla i en värld som inte finns i fysisk form. Vi behöver föreställa oss. Pröva scenarier och tänka på nyttor längre fram. Det här är vår superkraft som människa och det som gör oss unika i bör utvecklingskraft som art på denna jord. 

Det där med förmåga till fantasi är olika. Omgivning, incitament, personlighet och grad av lättsamhet påverkar. En bekymrad person fantiserar inte i lika stor utsträckning som den som känner sig trygg och tillfreds. Därför hänger möjligheten till reflektion och kreativt skapande ihop med arbetskultur och trygghet på jobbet. Att få lov att vara som man är och kunna visa upp det man tänker och kreerar. För att göra det måste man känna sig psykologiskt säker. Det byggs också av ledarskap och attityder oss jobbarkompisar emellan. 

Hitta tillfällen att träna 

Jag har själv en rik fantasi, som är tränad sedan barnsben. Min barndom möjliggjorde mycket av det. Jag övar också medvetet min empati så ofta jag kan som ett sätt att också hålla mitt självledarskap vältränat. Här använder jag den här förmågan som jag fått med mig och som jag tränat upp. Det är ett sätt att värnar kreativitet, värderingar och arbetskultur. 

Att kunna föreställa sig är en enorm tillgång för att kunna lyssna, kunna vara tillsammans med andra, ha ett hållbart ledarskap och få gjort rätt saker, i rätt tid och i rätt ordning. Tillsammansskapet förutsätter förmåga till empati och fantasi.

Sammanfattningsvis vill jag understryka vikten av att värdera upp möjligheten till promenad i tystnad eller att en stund i ensamhet låta tankar vandra iväg och visa dig riktning. Vad händer när du följer tanken hela vägen ut? 

Skapa dig en god vana av att möta dina inre känslor och minnen. Återbesök med fantasins hjälp händelser och utforska själv eller tillsammans med andra. Läs skönlitterärt eller lyssna på musik. Vidga vyerna och lev ut din mänskliga superkraft. Den kommer vara till stor nytta i en tid av förändrade arbetssätt och i en tid där empati kommer att värderas mycket högt. Det är inte bara träning av den fysiska kroppen som är en riktigt god vana.

Pax/Louise

Louise är gästbloggare hos Women for Leaders där hon skriver om praktiskt ledarskap i en tid av stora förändringar. Hon också varit deltagare i Women for Leaders Premium Leadership Program samt varit gäst i Karriärpodden. Till vardags är Louise chef för digital samverkan och förnyelse på SKL. Hon är utbildad teolog och har lång erfarenhet av att leda organisationer och människor i förändring. Hon har i sin karriär lett allt från ideella organisationer till statliga förvaltningar bland annat tidigare varit chef för digital verksamhetsutveckling och förvaltning på Stockholm stad.

Om citroner och kvinnor som går före och gör lemonad

– Om livet ger dig sura citroner, se till att göra dig en härlig lemonad! Är det någon som funderat över det talesättet någon gång och som fått till den där söta saften av det där sura? Ibland är det tungt att vara människa, så är det ju. Ibland är det hårt att vara kvinna och surfa mellan de krav och normer som likt en slalombana tvingar oss att parera och pressa för att inte åka ut ur banan. En bana som ibland är hårresande isig och brant och stundtals kräver att du ska vara så till den milda grad vältränad för att klara av den att bara den mest vältränade av oss får möjligheten att pröva sin kapacitet. 

För visst är det fortsatt galet att så få av oss kvinnor är en del av etablissemanget som leder den här världen?

En av de kvinnor som gått före och som alldeles nyss gick här bredvid oss, det var Sara Danius. En kvinna som trotsade det där med normen och var så fantastiskt mänsklig i sin kvinnlighet. Som ställde sig främst och högburet och gjorde det som är rätt. För det fick hon känna på hur isen byggde i sluttningarna och hur det blev omöjligt för henne att hålla sig kvar i en sits i en institution som inte ville ha sanningens ljus eller rättfärdighetens dom över sig. För många blev hon i den gärningen vår ständiga sekreterare, med eller utan akademi.

Sara pressade kanske inte citronerna till en god lemonad just då, för sin egen skull. Men saften kan njutas av oss i efterhand. Det finns en signal i knytblusen som vi vet vad den betyder. Det finns kraft i att ha det fördjävligt och att då inte stå kvar. Och kanske framför allt – att inte stå ensam. Men ensam förblir man om bladet inte lyfts från munnen. Sara visade oss kraften i sanning och i att stå upp för jämlikhet och det som är människovärdigt.

En annan kvinnlig förebild är Queen B som för ett par år sedan släppte ett album som kom att revolutionera många kvinnors liv. Unga kvinnors liv framför allt. Hemma i mitt hem fanns en tonåring som grät av lycka, och säkert i hem i er närhet också. Hon lyckades skapa en befrielsekultur som har sina rötter i andra liknande rörelser. Beyonce Knowls är mer än en popartist. Hon är en influenser som bevisar att den feministiska eran är nu. 

Albumet Lemonade är audiovisuellt och är i den meningen också pionjärt. För många har det beskrivits som århundradets musikkreation och inte minst för att det var under skinnet på den sårbara och sårade, starka och svaga, kärlekstörstande och vreda kvinnan (och mannen). Ett album där hon är huvudpersonen och allt är tillåtet. Som bryter mot strukturer och samtidigt visar dem. Beyonce själv beskriver albumet som varje kvinnas resa av självkännedom och läkande. 

Hennes gåva till många unga och gamla idag är att våga vara som man är och ta platsen. Både vara ett exempel på kvinnlighet och ett exempel på självständighet. Det är inte motsatser. Det är att vara människa. Min dotter predikar det ofta, hur denna typ av kvinnliga förebilder gör ner sådant som annars varit nedlåtande, genom att äga uttrycket istället. Bow down, som Beyoncé själv skulle sagt. Bow down bitches.

Ibland får exempel som Sara och Beyoncé utstå kritik, för att inte vara norm. För att inte varit kvinnor nog. För att inte vara trovärdiga nog. Så är det även med Greta Thunberg. 

Endast 16 år gammal, som en modern Jeanne d’Arc med höjd näve för vår förlorade framtid, så kräver hon svar och förändring. Hon gör det bortom normativet om hur man ska vara och vem man ska vara. Hon gör det med kraften hos den människa som bryr sig. Även hon blir ett bevis på att jämlikhetens tid är här. Det är nog nu. Bow down.

För mig själv är mina sura citroner ofta de där stunderna när normen pressar på, när glastaken känns eller när jag inte känner mig fullt ut respekterad för vad jag kan, vill och förmår. När ojämlikheten kliar under skinnet eller när maktspel tar ut oss mot varann. Jag vill också säga att det är nog nu. Jag tänker följa dem som går på jorden med oss och de som gått före – vara modig, leva ut livet och se till att det som är surt strax blir sött eftersom jag själv kan pressa den saft som behövs till det livselixiret som ger oss hela makten, hela kraften och hela rätten till att vara människa på lika villkor.

Louise Callenberg

Louise är gästbloggare hos Women for Leaders där hon skriver om praktiskt ledarskap i en tid av stora förändringar. Hon också varit deltagare i Women for Leaders Premium Leadership Program samt varit gäst i Karriärpodden. Till vardags är Louise chef för digital samverkan och förnyelse på SKL. Hon är utbildad teolog och har lång erfarenhet av att leda organisationer och människor i förändring. Hon har i sin karriär lett allt från ideella organisationer till statliga förvaltningar bland annat tidigare varit chef för digital verksamhetsutveckling och förvaltning på Stockholm stad.